13 juli 2011

Moderna Museets senaste stjärnor - du och dina foton!




Jo, det är faktiskt sant! Du har väl inte missat Moderna Museets projekt Alla är en fotograf!, ett tidsdokument om hur det är att leva i Sverige på 2000-talet. Du kan skicka in upp till tio bilder från din vardag, bilderna sätts upp på museets väggar. Regler, mer info, filmer och bilder finns på Moderna Museets hemsida där du också laddar upp dina bilder, superenkelt och superkul!

Just den här vardagsbilden är från ett skyltfönster på en smutsig men härlig gata i Paris, men hey, vardag kan man ju ha var som helst :-). Jag ska absolut söka fram några bilder och skicka in, gör det du med!

.

7 juli 2011

En färgstark solitär i gatulivets bukett.

Med ett knippe ljust purpurfärgade blommor inlindade i vackert papper promenerade jag Regeringsgatan fram. Tänkte hur det hade varit om jag var en av Meg Ryans rollkaraktärer, kanske hon som ägde barnbokhandlen i "Du har mail" tex, då hade jag liksom hoppat fram med vippande kjol, ballerinaskor, stickad kofta i pastell och blont, kort, rufsigt hår, plutat med munnen. Pastellig liksom. Solen skulle skina och plötsligt skulle Tom Hanks dyka upp runt varje hörn. Visserligen sken solen, men där slutade likheterna. Ja, okej, jag kanske hoppade fram lite.

Slog mig ner på bänkarna vid Akademibokhandlen mitt emot Kulturhuset. Då kom han gående. Mannen som borde få titeln "Stockholms Roger Pontare". Inte för att han var överöst med skinn och fjädrar och så, men han hade den där härliga "Här kommer jag och jag är verkligen inte nån dussinperson"-attityden. Enorma kängor med eldflammor på. Nåt slags lädershorts med fransar. En jacka i tusen kulörer. Håret åt alla håll, kanske skymtades en hatt någonstans där inne i det stora burret. Han stegade fram som en kung från forna tider. Men han slutade inte överraska. I ena handen bar han en helt vanlig klassisk kalvskinnsportfölj. Vilken oväntad grej. En riktigt färgstark solitär i gatulivets bukett.

5 juli 2011

Barbie - ett mästerverk?

Tvättmaskinerna snurrar för fullt. Det ena fönstret fylls av kritvita textilier, det andra av kolsvarta. Det är som en tavla av Malevitj. Undrar just om det någon gång kommer en Barbie som är inspirerad av honom?

Härom veckan lanserades The Barbie® Museum Collection. The Starry Night av Vincent van Gogh, Adele Bloch-Bauer I av Gustav Klimt och Mona Lisa av Leonardo da Vinci är de tre fantastiska målningar som  har inspirerat designern Linda Kyaw.



Vincent van Gogh målade The Starry Night  i juni 1889, verket finns på MoMA. Lyllo Barbie som får en sådan klänning... Cypressen som är så viktig i målningen, en slags flamma som sammanbinder byn med himlen, har också en framträdande plats i Linda Kyaws design.


 

Gustav Klimts Porträtt av Adele Bloch-Bauer I färdigställdes efter tre års målande 1907. Porträttet är målat i olja, guld och silver. Det såldes på auktion i New York 2006 för 135 miljoner dollar, vilket var rekord, och hänger sedan dess på Neue Galerie i New York. Klimt var central i jugendrörelsen i Wien. Adele Bloch-Bauer kom att bli den enda person som Klimt målade två porträtt av, det andra målade han 1912. Barbiedockan har fått vad Tyra Banks skulle säga en "fierce" frisyr, snyggt.





Mona Lisa... En av världens mest kända och gåtfulla ansikten? Leonardo da Vinci började måla porträttet av florentinskan Lisa Gherardini 1503 men blev inte klar förrän 1507, verket fick sin titel först trettio år efter da Vincis död och betyder ungefär Damen Lisa, de italienska och franska titlarna La Gioconda och La Joconde betyder istället ungefär Den levnadsglada. Mona Lisa hänger på Louvren i Paris. I programmet Konstdetektiverna visades genom en speciell kamera som skalar av lager efter lager på verken hur tavlan troligen såg ut när da Vinci precis hade målat den... de gröngula nyanserna som vi är vana att se bestod då av en ljust klarblå himmel och var i mitt tycke ännu vackrare än tavlan som vi ser den nu.

Jag har ingen Barbie men boken Barbie 50 år står i bokhyllan, placerad mellan Pontus Hulténs samling och ett konstlexikon, och kanske, kanske kommer det snart att stå en Barbie klädd i Klimt eller möjligen i van Gogh där inom kort också...

Bilderna på Barbiedockorna från The Barbie® Museum Collection är lånade från /The pictures from The Barbie® Museum Collection are borrowed from BarbieCollector.com.

2 juli 2011

Nattliv

Jag älskar att leva mitt liv om natten.
När husen omkring mig är svarta
och den enda lampa som lyser
är i ett fönster hundra meter bort.
Då spanar jag varm i hjärtat
bort mot det fönstret
och tänker att vi två delar en hemlighet,
en slags själ,
som älskar att omges av stjärnornas gnistrande ljus
och av mörkrets tysthet som väcker vår kreativitet.

Så slår det mig plötsligt
att i fönstret med ljuset kanske någon står
och tittar medlidande bort mot mig
och tänker att vi två delar en hemlighet,
en slags själ,
som måste vara uppe mitt i natten för att strax gå till jobbet,
eller som som får sova sött under dygnets mörka timmar men faktiskt inte kan
och är ledsna, frustrerade och arga över att det är så.

Jag vill flagga på nåt sätt
att "hallå, inte missförstå,
här inne är det glatt och kul!"
men så får jag ändå dåligt samvete
över att det är för sent för att sova
och för tidigt för att vara vaken.
Jag lyssnar på en skiva till och målar en tavla
innan jag somnar på golvet.
När jag vaknar öm och frusen
och går in till sovrummet
tänker jag att jag borde gå och lägga mig klockan 23 ikväll
men vet redan hur det kommer att bli.
För jag älskar att leva mitt liv om natten.


1 juli 2011

På vift på perrongen

En hopskrynklad plastmugg på perrongen. Mannen i röda chinos, röda textilskor, krokodilprydd vit pikéskjorta och stickad vit/blå/röd tröja knuten runt halsen ilsknar till och får samma ansiktsfärg som byxorna när han råkar gå på den. Killen med svarta flätor, vit oversized tröja och vita hörlurar sparkar muggen till sin rågblonda kompis med tintinfrisyr, svart linne och svarta hörlurar, han sparkar tillbaka. Kvinnan med telefonen tryckt mot kinden, stram blonderad hästsvans, svart generöst v-ringad linneklänning och chanel-ballerina i svart och beige med loggan mycket tydlig märker inte ens att toppen av skon slinker in i muggen för att i nästa sekund skicka den framåt ett par decimeter. Slitna jeans, bara ben, svarta leggings - muggen åker fram och tillbaka. En eterisk kvinna med grått, vågigt hår och Mona-Lisa-leende skrider förbi i en senapsgul fotsid kaftan med hjärtan i vitt och brunt som säkert hängt på samma kvinna sedan 1970-talet, hon knuffar den som en ballerina och skänker den en snabb, busig blick. En man i grå kostym sparkar den tillbaka och klagar högljutt på att det är så stökigt på perrongen - han plockar inte upp muggen. En liten flicka i prickig bomullsklänning och vita läderskor lyfter försiktigt ena benet och kliver över muggen. Tåget kommer och jag kan inte följa dess öde längre, men kanske ligger den fortfarande där på samma plats och sparkas någon meter hit och dit.